DUNK, DUNK, DUNK

Halva kroppen fastkliad i  ett stort rör, nål i armvecket där någon precis sprutat in en vätska som enligt dagspressen tydligen kan skapa akut njursvikt. Trots skummgummiproppar instuckna i öronen så dunkar det öronbedövande, taktfast hela tiden. dunk, dunk, dunk...

En maskin som med mycket starka magnetiska vågor söker igenom min hjärna efter elaka knölar. En oviss väntan på besked om knölen har växt sen sist. En oviss väntan om det är den lilla knölen som är orsken till mina allt tätare besök hos Snurredutterna.

Dunk, dunk, dunk...

Mitt i allt detta kan jag koppla av och sjunker sakta in i drömmarnas värld och är precis på väg att somna när en vitklädd dam kommer in i rummer och talar om att undersökningen är klar. Hur frisk är jag egentligen???

Igår fick jag iaf tala några ord med Lilla F i telefon. Gud var jag saknar henne.

Nu, oviss väntan. Väntan på att få träffa Lilla F, väntan på samtal från Doktor Öra.

Kanske Snurredutternas värld inte är så underbart enkel ändå? Befinner mig sen några månader tillbaka allt som oftas i deras värld. Marken gungar och yrslen framkallar illamående.

Jag låter inte rädslan komma fram. Gömmer den långt, djupt där inne. Men snart får jag svaret. Har den lilla elaka knölen som redan beövrat mig hörslen vaknat till liv igen och långsamt börjat äta upp bit för bit av mig inifrån? Och om det inte är den lilla elaka knölen, vad är det då får jorden att gunga under mina fötter. det är tyvärr inte kärlek.

Men det är ingen ide att släppa lös rädslan mer än så här innan jag har fått stoppa in huvudet i den dunkande tunneln. Jag stoppar tillbaka den djupt där inne igen.

Litet hopp tändes att snart få träffa lilla F igen, med ett sms idag. Påmindes så starkt om henne igår när jag mötte minifröken. En snurreduttur med dig framkallar ingen räddsla.

Saknaden efter lilla F börjar bli allt för jobbig. Vad ska jag göra för åter få ge dig en bamse kram, få sitta med dig i knät och titta på Bollibompa.

Tillsammans med dig resa ut i rymden till snurreduttplaneten och hälsa på Snurredutterna.

De verkar leva ett så bekymmersfritt liv långt där borta. Aldrig något problem med att färgpatronen i skrivaren plötsligt tagit slut.

Det finns också en annan saknad långt bortanför Snurreduttplaneten och färgpatroner. Saknaden efter Dig. Du som jag inte vet vem du är eller om du redan finns i min närhet. Så många guldklimpar i min närhet, men finns den som är menad för mig bland dom?

Visst finns det vissa fördelar att sköta sig själv. Men jag är ett flockdjur och behöver mycket folk omkring mig, Behöver känna mig älskad. Inte bara omtyckt. Någon att söka nya främmande planeter tillsammans med. Någon att laga frukost till.

Trevlig fest med trevligt folk. Men var är det där galna, Jag vet att det fanns där och att du bjuder på det , men varför passar inte vi ihop? Jag tycker du att du har allt jag vill ha. Du ser otroligt bra ut. Vi har samma humor. Och jag gillar ditt sätt. Men vad är det som gör att vi inte passar ihop???

En sak är säker i alla fall. Jag trivis otroligt bra i detta kompisgänget.

Och jag trivs bra med min bitternöt.

Men vad ska hända?

Något måste ske.

Jag somnar nog lungt inatt igen!

Jag skjuter upp valet om framtiden tills i morgon,

Det slog mig när jag lite små dimmig av några öl vandrade hem i småstaden från krogen, att trots att det var klart väder så såg man knappt stjärnorna. När man som jag tidigare var bosatt i ett mindre samhälle och då ragglade hem från pizzerian i lite mörkare kvarter, kunde man alltid känna sig trygg då hela stjärnhimmlen låg som ett täcke över hela himmlavalvet och utstrålade ett sådant lugn.

Här går lilla jag på detta pyttelilla klot i detta enorma universum.

Många ugdomar i dag i våra upplysta städer har inte fått uppleva denna överväldigande syn som vår fantastiska stjärnhimmel utgör,

Aldrig sett ett stjärnfall och naivt fått önska sig det man helst av allt vill.

Fått se och inse hur små vi egentligen är i detta stora universum. Insett att jag är en liten men, ändå en del av detta stora, enorma, ofattbara.

Om jag ändå fick ha dig sovande i mitt knä ikväll. Stoppa näsan i ditt gyllen gula, lockiga hår, och känna din ungdomliga doft. Få känna den enorma värme som du ger ifrån dig precis när du somnat.

Vart vill stjärnorna med mig i morgon?

Solig klar höstdag. Hyresvärden har blåst rent trädgården från de färgranna löven med sin nya skinande lövblås. Rent och fint ska det vara.

Ett kort samtal med solstrålen och saknaden kramar ihop hjärtat till ett russin. När får jag träffa henne igen? Behöver energin från henne. Det är höst i mitt bröst.

Snövits förgiftade äpple hänger blodröda i grannen äppelträd och påminner om det förbjudna. Varför gör jag inte längre något förbjudet? har jag blivit ett tråkig, grå och trist snubbe? Fick den känslan ibland i Lilla London.

Nu är i alla fall benen målade. Det finkorniga slipdammet har trängt upp i näsan, som rinner oavbrutet. Hur mycket vätska finns det i näsan? I morgon får jag ge mig på bordsskivan. Man kanske skulle låna den nya skinande lövblåsen?

Kan man bara blåsa bort hösten sådär med en skinande maskin?

Men bitternötterna blir nog kvar i alla fall? De måste man knäcka!

Ekollonen knastrar under fötterna när jag beger mig på min runda en höstkväll. Inget svar på ett skickat meddelande. Uppfattades det fel igen? Oviss väntan.
Mycket folk som rör sig ikväll. joggar, går och stavgång i glada gäng.
Du visade värme idag. Log och skrattade åt mig-
Kan man äta ekollon?
Godare än bittermandel? Tänk vad trist att vara en nöt som jämt är bitter.
När går bitterheten över?
Tittar för tjugonde gången på mobilen så att jag inte missat ditt meddelande. Det blev nog så in i helsikes fel igen.
Fel, fel fel.
Blev det fel i lördags också?

Mobilen ger ifrån sig en klar signal. Men inte du. Fortfarande ovisshet. Ska man ha ketchup till ekollon?

Du blir ingen bitternöt!!!

När jag börja designa min nya bloggsida så slås jag än en gång av hur otroligt många nyanser av blå det finns här i världen. När jag i veckan skulle till att börja måla min kökssoffa som jag köpt av min arbetskompis, gav jag mig ut i färgdjungeln för att hitta en blå kulör som skulle kunna passa in i mitt hemtrevliga kök. Beslutsångesten flög på mig som en hungrig kråka när jag insåg att den blåa kulörskalan inte begränsas av enbart mörk- och ljusblå. Det finns himmelsblå, falublå, laserblå, havsblå osv. Och inte nog med det, utan när jag väl bestämt mig för en antikblå kulör, så visar det sig att även denna finns i åtskilliga nyanser.

Nu har i alla fall soffan fått sina blåa färg och även denna sida domineras av blått.

/TRUE BlUE