Idag har jag haft en fin stund med mitt spöke. Ett spöke som från första stund som det dök upp i mitt liv har berört mig och sällan lämnat mina tankar. Ett spöke som man aldrig vet var man han har. Ett spöke som aldrig har velat lämna mina känslor i fred och som jag inte vet hur jag ska förhålla mig till. Spöket är en vän. Men är det något mer? Spöket kan vara kyligt som vinternatten eller varm som en sommarkväll. Men det berör alltid men man rör inte. En kram en en gång, en annan en kyss.  Ett spöke fångar man aldrig. Spöket vet man aldrig var man har, men det finns där alltid. Men finns jag i hjärta som inte slår som det ska? I ett fanns jag i ett annat vet jag inte. Och visst har spöken ett hjärta. Och fanns jag inte alls där skulle nog spöket sluta spöka. Jag vill nog inte att det ska sluta spöka och i dag värmde spöket mitt hjärta.

Gjorde ett jobbigt val idag, men jag tror jag gjorde rätt. Ha haft en riktigt bra kväll i min lilla ensamhet. En ensamhet med telefonsamtal, sms, facebook och msn. Spotify på hög volym, ett glas rött.

Skålar genom nätet med vän och bryter en bit choklad.

Skänker en tacksamhetstanke till alla ni som finns någonstans. Till alla er andra som inte duger och försöker hålla huvudet över vattenytan, förtvivlat kippande efter luft och lite kärlek.

En dag med solsken och lite glädje som blixtsnabbt, av ett litet ord, en känsla, en blick blir en dag under ytan. i mörkret.

Ikväll känns det bra för mig, men andra vänner är längst ner i bergodalbanan. De duger inte heller. Jag duger inte. Men ikväll kan jag ändå vara glad.

Ändå gnager råttan oförtrutet långt där inne i hjärtat. Det är tungt när man inte duger. Det dyker alltid upp en annan som duger. Men det är inte jag.

Jag kanske dugde ett tag, men nu har jag inte dugt på ett tag.

Vilket fult ord. DUGA, DUGDE, DUGT.

Inte säkert jag vill duga.

Jag vill hellre vara AMORÖS, det låter väl vackrare.

Men det är inte frågan om vad jag vill.

Just nu duger jag inte.

Men jag har haft en bra kväll ändå, med Coldplay, Jumper, Kite, och Kent mfl.

På lördag ska jag ut till en loge långt ute i mörkaste skogen.

Där tror jag till och med att jag duger.

Samtal, tankar, samtal och ännu mer tankar.

vänner, fest, vänner och vännen.

Förnuft, svartsjuka, självklarheter, dumheter

och jag har blivit en bitternöt

Jag måste släppa bitternöten för att gå vidare

Ingen tycker om en bitter människa

Ska göra ett nytt försök att bli gladare människa

Alla tycker bättre om en gladare människa

Skratta och le även om hjärtat gråter

med mycket skratt kan man klura hjärtat att glömma

En glad människa får glada vänner.  

När vardagen helt plötsligt ska ta plats i livet igen

ska jag försöka glömma och istället bli en gladare människa.

Jag vill så gärna tro att jag är det.

En gladare människa och ingen bitternöt.

Det blir kanske lättare att glömma och förlåta om man ler.  

klarar jag att le trots att det känns tungt är jag en bit på väg