Då var det adventtider igen och dax att samla mod och kraft för att ge sig på den trolleriliknande uppgiften att veckla ut och hänga upp den röda pappersadventsstjärnan. Stående vinglande på den höga kökspallen vill den sköra stjärnan hela tiden antingen knyckla ihop sig eller återta sin ursprungliga vikta form. När man så äntligen fått form och fason på den och ska knyta fast snöret i sladden, så går ju förstås den bomullstunna tråden av och det är bara att börja om på nytt. Tillslut så hänger iaf stjärnuslingen där i fönstret och jag stoppar i sladden i strömuttaget. Då lyser ju så klart inte lampan klart. Bara att knyta upp knuten och börja om. Efter många svordomar och svettiga droppar så är det iaf klart. Även om stjärnan hela tiden vill vrida och vända på sig så lyser den nu med sitt bordellröda sken. Vem f-n hittade på det här med pappersstjärnor???

Läste i lokaltidningen om en hemskt trafikolycka i mina gamla hemtrakter. En kvinna dog. Halkan har skördat ännu ett offer. Man funderar snabbt på om det är någon man känner. Man tänker i förbigående på familj, släkt och vänner till den omkomna, men i nästa stund är det glömt. Den tragiska statistisken över trafikoffer plussas på med ännu en siffra.

Ett telefonsamtal ändrar plötsligt på hela situationen.

I den andra bilen som var inblandad i olyckan färdades tydligen en av mina bästa vänner. Han klev lyckligtvis och otroligt nog ur den totalkvaddade bilen utan några fysiska skador. Men en sådan händelse måste ge obotliga psykiska skador. Hans liv kommer aldrig bli det samma igen.
Ena stunden på väg i bilen till ännu en arbetsdag.

I nästa stund ett annat liv.

Jag tänker på dig M. Jag tror och hoppas att du är så stark som du verkar.

Ännu en helg är till ända och har avslutats med ännu ett tufft innebandypass. Fortfarande tung i benen och det känns nog inte lättare efter benpasset med Adam i morgon.

Helgen började annars med trevlig chokladprovning på jobbet. Efter den ordinarie, mycket intressanta provningen och god paj, tog den lite mer oseriösa provningen vid, då vi provade olika chokladsorter tillsammans med olika drycker. Rom, öl, Whisky och rödvin bidrog till en hög stämning i källaren. Dumt SMS till strulfröken på natten, men jag blir aldrig riktigt klok på henne. Varför kan jag inte låta bli att bry mig. Men hon berör mig.

Trots tungt huvud blev det tidig uppgång på lördag och en andra flytt åt fröken I inom ett år. Sen fick soffan ett långvarigt besök resten av dagen.

Och i förmiddags stod prinsessan och ringde på ytterdörren. Ovillkorlig kärlek och närhet. Vi besökte det nyöppnade Leos lekland och den lilla fröken fick springa, hoppa och åka sig svettig. Själv alldeles för feg för att ge mig in i de trånga rören. Ett brev och önskelista till tomten avslutade det korta med för mig otroligt viktiga besöket.

Ännu en intensiv jobb och träningsvecka väntar. Men det är då. Nu lever vi idag, här i soffan, framför tv'n med laptopen i knät.

Helt slut i hela kroppen efter en massa dagar i sträck med träning. Nu får det bli en liten pause. I morgon stoppar vi i oss choklad, Rom och Whisky i glada arbetskompisars sällskap. Det gäller att njuta av livet också.

Det blir ganska klart när man sitter och tittar på det mycket gripande Tv-programmet "Himmlen kan vänta".

Njuta här och nu av varje sekund. Men hur lätt är det?
Jag har ju själv varit i en liknande situation för många år sedan. När jag kämpat mig igenom min livshotande sjukdom i sextonårsålder kommer jag ihåg att jag många gånger undrade om jag skulle få uppleva min 40-årsdag efter all tung medicinering och strålning. Nu är jag snart där, men är ändå så dålig på att ta tillvara alla små glädjeämnen i vardagen. Här och nu.
Men när man inte har några egna barn är det ibland väldigt svårt att att hitta den där riktiga glädjen och meningen varje sekund, varje minut, varje timme. Jag saknar prinsessan så mycket, så mycket, vilket gör att jag har svårt att leva i nuet.

Men jag lever gott, är frisk, har ett jobb som jag trivs med, hyfsad ekonomi och trivs i min lägenhet. Min familj är också friska och pigga. Prinsessan strålar.
Tv-programmet ger mig riktigt dåligt samvete eftersom man ofta många gånger går omkring och beklagar sig över skitsaker. Varför lär man sig aldrig?

La dolce vita.

idag var det dags dunk dunk dunk maskinen igen för att titta till om min lilla tumör har fått för sig att börja växa. Somnade in ganska snabbt efter att huvudet körts in i det trånga röret trots det höga dunk dunkande ljudet. Men undersökningen är ju inte heller något att vara nervös för. Det är den oroliga väntan på beskedet som skapar ångest. Vem vet om den lilla knölen som redan tagit det mesta av min hörsel på ena örat helt plötsligt får för sig att bli elak och börja växa?
Telia slutar aldrig att förvåna. Beställt ett mega masdodont bredbands, tv, telefoni paket för ett antal veckor sedan utan att ha hört ett minstaste litet knyst. Har även försökt få besked genom deras support som dock inte visste ett skit. Helt plötsligt signalerar mobilen om att det dykt upp ett stort paket till mig på posten som inte längre är någon post, utan bara ett litet trång skyffe i en Ica butik. I paketet som är en stor låda finns tre mindre lådor med diverse suspekta apparater. Med följer också en väl illustrerad beskrivning som i sin tur hänvisar till en annan beskrivning som man tydligen ska ingå i paketet men som jag inte hittar hur jag än letar. I mastodont mega beställningen ska installationshjälp också ingå. Enligt orderbekräftelsen skulle de hört av sig för flera veckor sedan,men inte ett knyst.

Innebandy idag visade inte på någon gryende formtopp och XX hade tusen ursäkter för att inte ha hört av sig.

Ett litet trevande försök att få träffa prinsessan i helgen.

Men på fredag blir det iaf choklad. MMMM

Vi har kommit till mitten av november månad och det känns verkligen att det är höst. Sportrepotaget från det oföklarliga lerkladdiga tävlingen Novemberkåsan förkunnar att ännu ett år har passerat. Det är mörkt och dystert. Vilket gör det helt legalt att tillbringa större delen av helgen på sofflocket framför en rafflande DVD film. Riktig lathelg.

Den här energisamlarhelgen har nog varit nödvändig för att jag ska orka med jobb och fritidsaktiviteter i slutspurten av detta året. Kvällen innebandypass visade dock inga tecken på att någon energi samlats. Bedrövlig insatts.

Förundras över varför vissa jämt har så förtvivlat svårt att anmäla sig till en fest i tid. Och att man också har så svårt att svara på ett enkelt sms. Respektlöst.

Eller är det jag som har förstora krav?

Nu ser vi fram mot fredagens chokladprovning på jobbet. Hopplös patetisk förhoppning på framgång hos Strulfröken. Nöt!

Farsdag helgen har passerat och en ny hektisk vecka har inletts i samma rasande tempo som den förra slutade.  Motivationen inför måndagens "obligatoriska" styrketräningspass var lika med noll, men pålitliga unge herr T övertalade mig till att iaf göra ett kort pass. Börjar bli lite sliten nu i min gamla kropp efter att aktiverat mig i åtta dagar i rad. Dax att låta min stackars kropp att vila? Inte! I morgon innebandy, men kanske på onsdag innan torsdagens test av spinningpass och bowling?

Trots att jag hade övertalat mig själv att jag behövde vila ut ordentligt blev det utgång i lördags trots allt. Ett kort sms från gott grabbgäng fick mig snabbt på andra tankar. Trevlig kväll som avslutades på puben där ett par flickor mötte upp. Hemma redan kl 1, men hjulbytardagen dagen efter blev något försenad. 70-åriga farsgubben imponerar när han envist ska byta däck själv utan hjälp.

I kväll har jag haft ett härligt uppiggande, lång samtal med prinsessan. Ett samtal som började med en trött och liten ledsen tjej som hade blivit retad av killarna i skolan, och avslutades med glatt sångnummer med "månadssången". Hon värmer mitt frusna hösthjärta.

Det gjorde oxå årets blåbärsglögg som inmundigades  hos R efter långpromenad i lördags. Men det känns lite fel med glögg i novembermånad.

Fredagens spetasade fläderblomsglögg drink värmde även den, fast den serverades med is. Kanske skulle prova att kolsyra den?

När alla pratar valresultat och blåbärsglögg tillbringar jag ännu en fredagskväll i soffan tillsammans med en glöggdrink innehållande flädersaft. Inte dumt alls.

Får försöka ta denna helgen till att varva ner en smula efter en hektisk arbetsvecka. Efter att faktiskt mått ganska bra en längre tid, dyker symtom på sympton upp på att stressen börjar påverka mig allt mer. Så även om suget från kroglivet drar så stannar jag snällt hemma ikväll. Eller är det en kväll på krogen med vänner som jag behöver???

På tal om sug. I morgon är det nog dags att leta reda på dammsugaren och hennes kompis dammtrasan. Det var länge sedan jag tog en sväng om med dem. Sen får det bli promenad med R som jag tillbringat en underhållande timme med på MSN. Alltid lika roligt att konversera med en ordvrängare som henne. Lite samma humor oxå.

Annars blir det en kombinerad fira far/byta däck dag på söndag. Hjul hjul strålande hjul. Passar bra till glöggdrinken