Höstmörkret lägger sig allt tyngre över den våta septemberkvällen

och det känns som energin bara rinner ur kroppen när man kommer hem från jobbet.

Enstaka soltimmar med blå och hög himmel,frisk lite kylig luft, fyller på batteriet

innan höstvinden tar i igen och drar in med regntunga moln.

I en festglad lada i ett skånsk samhälle dök en annan sol upp och strålade av glädje, skönhet och energi.

Efter en galen kväll, med ett galet dansande, massor av skratt och värmande kyss skiljdes vi

och kommer troligtvis aldrig ses eller höra av varandra igen.

Men så mycket skratt dröjer sig kvar i hjärtat

och jag känner lite som om en dyster klump som länge bott i mitt bröst försvann med henne.

Kanske är det bara en tillfällig känsla innan höstångesten biter sig fast igen och saknaden bygger bo.

Men då vet jag  i alla fall att bakom de gråa, regntunga höstmolnen finns solstrålen och glädjen.