Vaknade nyss upp på verandan efter att ha somnat in i korgfåtöljen till koltrastens vårsång. Varmt och gott som en sommarkväll.

Kvällspromenaden genom lilla staden, skvallrade också om sommar då sorlet från de fullsatta uteställena låg som en matta över citykärnan.

Körsbärsträdens vita blommprakt doftar härligt och skogsdungen i trädgården är täck av vitsippor och en och annan gullviva försöker titta fram. Vill inte gå in i lägenheten.

Promenaden gjorde mig både glad och lite vemodig. Hade gärna velat ha någon att dela promenaden med. Men vännen smakar olja och vinäger ikväll. Vi har haft några väldigt trevliga turer tidigare i veckan och särskilt den långa som gick genom underbart landskap runt den större sjön.

Gammal kärlek fyller år idag (Grattis) och det känns så länge sedan. Avvundas ibland att hon kommit så långt, medans jag mest har stått och stampat.  Stampat på bitternötter, ispölar och en del tår? Jag har tagit några små steg framåt, och som som i en Jenka fått hoppa bakåt igen. Men man kommer ändå framåt i en Jenka och därför känner jag att jag nog har gjort rätt med mitt senaste kliv framåt. Även om det är ett försiktigt kliv där ingen ännu vill sätta ner foten.

Vet iaf att jag tycker om. Och vet att jag saknar F.

Och den här gör ju att man nästan börjar hålla på Änglarna

Det soliga vårvädret fortsätter och ny härlig vårvecka står för dörren. En grönmålad dörr på en vacker veranda med doft av hyacinter. En vacker veranda som jag i lördags delade med vackertjej och ett gott glas öl, som vi tillsammans njöt av efter en skön dag i och kring småstad vid havet. Äntligen ett helt dygn. Ett dygn som med all säkerhet har etsat sig in djup i hjärnans imponerande minnesbank. Några timmar ensamma på öde skärdgårdsstrand, räkor och kaffedrink på mysig småstadsrestaurang, pauser vid stilla, tysta småländska småsjöar, kalla ölen, sommriga rosévinet och med kärlek tillgada Irishcoffé. Och framförallt tillsammans. Spelar ingen roll att söndagen var trött och att jag inte hittade några trädgårdsmöbler.

Letandet gick inte bättre ikväll. Men det backiga promenaden var skön och maxburgaren god. Men glöm salladen!
På jobbet går det fortfarande i 140, men det är väldigt roligt. Bara att försöka acceptera att man inte kan hinna med allt på 8 timmar.

Kort sagt, mår just nu ganska bra.

Tjat tjat. Men jag saknar och hoppas på några timmar med F. Jag är medveten om hennes intresse för att hälsa på mig kommer att blekna. Men jag hoppas ännu.

En helt klart annorlunda påskhelg är över, och jag sitter här i soffan igen med solbrännt ansikte och tänker på goa stunder med mycket värme i dubbel bemärkelse. Grädden på moset var F:s mycket korta besök (som jag hoppades skulle vara något längre) och hennes små kramar.
Efter den tuffa Grappastarten på torsdagskvällen blev det sen ganska lungt med alkoholen och jag vaknade med piggt huvud varje morgon efter det. En morgon blev det extra tidig uppgång för att få uppleva några guldtimmar;-) . Men en hel del påskamat, godis och någon kvällsöl har bidragit till några ytterliggare centimeter och kilon kring midjan och en stramare tid väntar om disiplinen är tillräckligt stark.
Rivstart i comebacken på jobbet, med storflytt, stora projekt och en "inte hinna med" hög som bara växer. Det får bli några extra timmar några kvällar denna vecka. I morgon blir det ju ändå ingen Bailyes.
Jesus har dött och uppstått. Våren är här och en och en annorlunda påskhelg är över. Glad att du kom hem från Blåkulla.

En underbart härlig sommarvarm långfredag börjar närma sig sitt slut liksom den lilla sommardrinken jag blandade till innan jag gick ut och satt mig med min bok på verandan. Lite tungt på förmiddagen efter en trevlig kväll med god påskmat hos gammal kompis och hans familj. Kroatiska grappan kändes länge i kroppen. Men den långsamma promenaden runt sjön med kaffe, glass och pusspauser och bjudpizzan tillsammans med mycket hålla om, gav min kropp tillbaka den energí som saknades.

Påsken firades annars med familjen förr helgen efter som syterfamiljen tillbringar dessa dagar i en handbollshall i danmark.

Har tillbringat många fredagskvällar själv i soffan framför Tv´n och inte lidit särskilt mycket av det. Men nu finns plötsligt ensamheten här och saknaden.

En full påskpåse väntar ligger och väntar på F, som jag hoppas tittar förbi en stund någon gång de närmaste dagarna. Det var länge sedan jag träffade solstrålen nu.

Två tjejer som lyser upp min tillvaro. Lyser och värmer i kapp med den underbara vårsolen.