Stillsamma tankar snurrar runt i en förvirrad nyklippt hjässa en fredagskväll i en småländska småstad, allt medan en av mina absoluta favoriter, Nina Persson åter igen figurererar på min förådlrade tjock TV- (Från att ha varit en doldis, så dyker hon helt plötsligt upp i varenda TV-program).

Gamla tankar om hur jag ska försöka bli en gladare person med större självkänsla och nya tankar som aktiverar "de gamla grå"  efter att ha läst en lånad bok av älskvärda fröken R. En tänkvärd bok om möten av Kay Pollack.

Vad är det hos Nina som är så speciellt? Vacker men vardagligt utseende.

"Tänk om varje människa jag möter är utsänd"

Gäller detta möten genom TV oxå?
Vinspetsade tankar vandrar vidare och även Lassgård är Brynäs fans.

Nina måste väll ändå hålla på HåVe, som jag igår var iväg och tittade på i smålands jerusalem med trevliga jobbarkompisar.

Ett möte jag saknar allt mer igen och intensivare är mötet med prinsessan som inte längre vill vara prinsessa, men som hon nog alltid kommer att vara  det i mina tankar. Kommer du i tid och hämtar din klocka? Innan magiska timmen är slagen?

Nina och Isabella är sända till mig genom TV'n.
En allt för förvirrad tanke i en nyklippt skalle.

Trumpetande gäss i en ostrukturerad V-formation på en rödskimrande himmel. Melodiös kvitter från koltrasten högst uppe i den flera hundra år gamla eken. Skränande måsar som flockas i tidig morgontimma när cykel rullar mot jobbet på grusbeströdda asfaltsväg.
Jag längtar.
Denna mörka årstid är inte till för människoarten. Människan behöver sol.

Om den grå mörka, dystra, ruggiga vintern ändå kunde vändas till solig vinterdag, med tunt snötäcke iaf.

Jag är en vår typ.

Men jag ska leva idag.

Live the Life Today.

Tomorrow is today the Yeasterday.

And all your dreams had fade away.
Men även om man lever här och nu, så kan man längta och drömma.

Som ett yrväder dök hon upp från ingenstans och slängde arbetshandskarna på bordet. En kort stund fick jag möta denna charmiga tjej som hade något speciellt i blicken. Lika plötsligt som hon dök upp försvann hon i dimman.  Som en skön dröm som man desperat vill hålla kvar vid.

Det blev i alla fall en höjdarkväll vilket jag fick lida av hela dagen i går.

Och visst Strulfröken så är gräset grönare. Men kanske inte nödvändigtvis på andra sidan. 

Ännu en helg i mitt dyrbara liv har bara flytit iväg utan att några större aktiviteter genomförts. Ett par sköna, långa och trevliga promenader med fröken R är behållningen. Ett trevligt inslag var oxå fröken R's visit på lördagskvällen. Det var när hon satt och bläddrade igenom mina slitna fotoalbum, som skildrar tio år av mitt förflutna liv som till stor del bestod av fester, och hon beklagade sig över vad hon gått misste om för att hon vid samma tid i livet ägnat all tid åt sin familj, förgäves eftersom den nu splittrats, som jag i vindimmorna fick insikt i vad som är meningen med livet. Visst är det trevligt med fester, kompisliv och resor. Oj vad roligt jag hade dessa år. Men vad för utom detta slitna fotoalbum finns kvar av denna tiden? Och var finns kvar av kärleken från det krossade äktenskapet? Nej det ända som verkligen består och är evig, är den villkorslösa kärleken som ett barn kan ge. Jag blir allt mer övertygad om att det förhåller sig så, att svaret är så enkelt. 

Barnen är meningen med livet.
Och har man inga egna så får man glädjas åt dem som man får låna och försöka hitta meningen genom dem. En minut, en timme, en dag, ett år, ett liv. Tack för varje stund jag fått med solstrålen J, underbara bröderna M och prinsessan F.
Övrig tid får jag ta vara på den kärlek som vänner och släkt erbjuder och fortsätta sökandet efter Hon som kan ge mig den kärlek som kanske inte är evig men livslång. Hitta en alternativ mening med livet, i en svensk småstad, på årets mest deprimerande dag, i min ändå ganska just nu trivsamma lilla värld.

Årets första hela arbetsvecka börjar närma sig sitt slut, och det har verkligen varit full fart. Har inte hunnit lägga mycket tid på mina nya arbetsuppgifter. Sena kvällar blandat med tid för träning gör att jag inte ens har hunnit skriva några rader här. Dessutom finns det inte så mycket att skriva om.

En sommar resa till  medelhavet har börjat ta form och vi har idag på jobbett inlett något flummigt med personlighets- och teamutveckling.  Känner för en pubrunda till helgen, men behöver samtidigt en lugn helg i friskvårdens tecken.

Annars mest en saknad. Gör något åt det! Inte bara flyta med. Låta tiden rulla iväg. Livet. Men fortfarande osäker på vilket som är min väg. Mitt sätt.

En första morgon i år med uppgång i ottan och gröt till frukost. 

En första dag på jobbet för i år är avklarad. Bara 250 kvar i år.

En första dag på jobbet med det nya arbetsuppgifterna, Ingen större skillnad.

En första dag på jobbet för småtjocka fröken E. Kommer nog att ta plats i "Familjen".
En första bekantskap med min nya laptop åp jobbet. Och datastrul som vanligt.

En första dag på gymmet detta år. Fy f-n vad tråkigt att styrketräna.
Ett första inköp av vintermössa denna vintern. Hur sjutton kan en lite ihopsydd tygbit kosta 300 kronor?

Blir det något första i morgon?

Då är det bara att kliva i blåstället i morgon igen och börja arbeta sig in i den grå kommunala vardagen, efter en längre tids ledighet som mest bestått av tid i latmaskens tecken. Olusten att man inte gjort någonting under den långa ledighet som man haft, sväller i denna julskinkestinna kropp. Men det är ganske det är det här man behöver. God mat, långa sovmorgnar, en promenad med god vän i solskenet, en stund i soffan framför tv´n, ännu mer god mat och ännu lite mer vila. Ladda batterierna. Jag fösöker iaf intala mig att det är precis det här som lilla jag behöver.

Lilla och lilla förresten. Som många andra så ska jag ta tag i mina mat och motionsvanor nu (igen), och bli en sund och välmående individ:-)

I morgon påbörjas ny tjänst inom samma företag. Spännade och inspirerande. Mest spånnande är hur den nya organisationen ska fungera, hur fördelningen mellan cheferna skall göras och hur två avdelningar som slås ihop skall fungera tillsammans. Nya utmaningar, vilket är positivt- Alttid något nytt-

Annars rullar livet på precis som vanligt, även om man i ett tyst nyårslöfte lovat sig själv att lämna trygghetszonen och gå ut och söka utmaningar. Ska man slippa att leva ensam i fortsättningen så måste man nog hitta på något nytt. Men vad? Allt känns så främmande.

Ensamheten känns allt tyngre och tyngre, medans en del av mig mår så j-vla bra av ensamheten. Nu kan jag leva precis som jag vill utan hänsyn till någon. Men gör jag det?

Just nu bygger jag upp mycket av tillvaron kring vännen R som botar min ensamhet och får mig att känna att detta är fullt tillräckligt för mig. Men en tjejkompis har man bara en kort stund. Tyvärr är det bara att konstatera.

Jag är iaf väldigt glad för min brors skull, att han lyckades vinna en fototävling. Första pris, en safariresa till Zimbawe tillsamammans med en av sveriges bästa naturfotografer. Vilket äventyr för honom och härligt att höra att det faktiskt folk som vinner första pris.

Hoppet lever! Även för mig?

Nytt År och gott får vi hoppas. Vädret har iaf bjudit på en bra start-

Och slutet var riktigt trevlig hemma hos syster P. Trångt, kaosartat och högljutt men mysigt. Jag älskar systrarnas sinne för bekymmerslös spontanitet. Har att lära mig. Barnens närvaro bidrog till att det blev ganska lungt på alkoholfronten, vilket gjorde att man har varit hyffsat pigg idag.

2008 kunde inte slutat mycket bättre i och med att prinsessan kom på besök. Juldopp i ett proppfullt äventyrsbad. Hon ger så mycket kärlek.

Hennes lilla mun går i ett och att sitta och mysa i soffan medans vi försöker lösa nya mysterier med LasseMaja är en högtidsstund bättre än julklappsutdelningen:-) Korta stunder som är värda hur mycket som helst. (Tack mamman att jag får en stund med din fantasktiska dotter då och då).