Vintern kom till slut men våren står otåligt och stampar för att få komma in och värma våra tunga själar. Med våren kommer också hoppet, och Grodprinsens hopp att snart få träffa prinsessan F har tänts.

Men på kärlekssidan tänds inget hopp. Trotts att jag ikväll blev erbjuden att följa med fyra singlar på en helkväll på stan och i morgon fått frågan att följa med två andra singeltjejer. Muskelbyggandet har ännu inte gett det resultat att tjejerna faller handlöst vid åsynen av min kropp. Men det är nog inte riktigt avsikten. Det är nog bara ett vanligt tecken på 40-årskris

Skottet i ryggen börjar ge med sig, men är krämporna ett ålderstecken?

Strulfröken börjar iaf visa tecken på att vara lite gladare, men hon är en liten gåta. Man vet aldrig var man har henne. Oftast vill man bara hålla om henne.

snart stundar karribisk afton. Rom, bermudasshorts och rastafläter. Men strulfröken orkar inte komma. Förståligt men tråkigt. När hon är på humör så värmer hennes skratt djupt in i mitt sargade hjärta.

Var finns kärleken? Antagligen som vanligt där man minst förväntar sig den.

Men längtan blir bara starkare.

Vinner Tina?

Länge sedan jag skrev något nu. Tid,lust och ideer har saknats. Men saknaden har inte blivit bättre. Prinsessans mamma tjurar och jag har inte fått träffa lilla F på evigheter. Saknaden spränger i mitt bröst. Helt maktlös.

Hon som jag tyckte visat lite intresse har gått sönder i olycklig kärlek till gift man. Ännu ett kraschat förhållande med svikna löften och trasiga hjärtan. Finns den eviga kärleken?

Tveksamt, men ändå söker man den. Vårkänslor väcker känslor till liv och där finns en annan saknad. Har rusat runt en tid med mitt liv, kanske i ett försök att tränga undan saknaden. 

Men i morse försvann vårkänlorna i ett ymmigt snöfall. Väntat men inte saknad. Hann grodprinsar vakna till i den varma marssolen?

Tappade jag bort nya vänner i lördags när ja inte satt mig vid deras bort. Hoppas inte. Ännu en saknad blir för jobbig.

Fågelkvitter, ljusgröna små musöron, ljumma kvällar. Vårsaknad