Ännu en helg i mitt dyrbara liv har bara flytit iväg utan att några större aktiviteter genomförts. Ett par sköna, långa och trevliga promenader med fröken R är behållningen. Ett trevligt inslag var oxå fröken R's visit på lördagskvällen. Det var när hon satt och bläddrade igenom mina slitna fotoalbum, som skildrar tio år av mitt förflutna liv som till stor del bestod av fester, och hon beklagade sig över vad hon gått misste om för att hon vid samma tid i livet ägnat all tid åt sin familj, förgäves eftersom den nu splittrats, som jag i vindimmorna fick insikt i vad som är meningen med livet. Visst är det trevligt med fester, kompisliv och resor. Oj vad roligt jag hade dessa år. Men vad för utom detta slitna fotoalbum finns kvar av denna tiden? Och var finns kvar av kärleken från det krossade äktenskapet? Nej det ända som verkligen består och är evig, är den villkorslösa kärleken som ett barn kan ge. Jag blir allt mer övertygad om att det förhåller sig så, att svaret är så enkelt. 

Barnen är meningen med livet.
Och har man inga egna så får man glädjas åt dem som man får låna och försöka hitta meningen genom dem. En minut, en timme, en dag, ett år, ett liv. Tack för varje stund jag fått med solstrålen J, underbara bröderna M och prinsessan F.
Övrig tid får jag ta vara på den kärlek som vänner och släkt erbjuder och fortsätta sökandet efter Hon som kan ge mig den kärlek som kanske inte är evig men livslång. Hitta en alternativ mening med livet, i en svensk småstad, på årets mest deprimerande dag, i min ändå ganska just nu trivsamma lilla värld.

Årets första hela arbetsvecka börjar närma sig sitt slut, och det har verkligen varit full fart. Har inte hunnit lägga mycket tid på mina nya arbetsuppgifter. Sena kvällar blandat med tid för träning gör att jag inte ens har hunnit skriva några rader här. Dessutom finns det inte så mycket att skriva om.

En sommar resa till  medelhavet har börjat ta form och vi har idag på jobbett inlett något flummigt med personlighets- och teamutveckling.  Känner för en pubrunda till helgen, men behöver samtidigt en lugn helg i friskvårdens tecken.

Annars mest en saknad. Gör något åt det! Inte bara flyta med. Låta tiden rulla iväg. Livet. Men fortfarande osäker på vilket som är min väg. Mitt sätt.

En första morgon i år med uppgång i ottan och gröt till frukost. 

En första dag på jobbet för i år är avklarad. Bara 250 kvar i år.

En första dag på jobbet med det nya arbetsuppgifterna, Ingen större skillnad.

En första dag på jobbet för småtjocka fröken E. Kommer nog att ta plats i "Familjen".
En första bekantskap med min nya laptop åp jobbet. Och datastrul som vanligt.

En första dag på gymmet detta år. Fy f-n vad tråkigt att styrketräna.
Ett första inköp av vintermössa denna vintern. Hur sjutton kan en lite ihopsydd tygbit kosta 300 kronor?

Blir det något första i morgon?

Då är det bara att kliva i blåstället i morgon igen och börja arbeta sig in i den grå kommunala vardagen, efter en längre tids ledighet som mest bestått av tid i latmaskens tecken. Olusten att man inte gjort någonting under den långa ledighet som man haft, sväller i denna julskinkestinna kropp. Men det är ganske det är det här man behöver. God mat, långa sovmorgnar, en promenad med god vän i solskenet, en stund i soffan framför tv´n, ännu mer god mat och ännu lite mer vila. Ladda batterierna. Jag fösöker iaf intala mig att det är precis det här som lilla jag behöver.

Lilla och lilla förresten. Som många andra så ska jag ta tag i mina mat och motionsvanor nu (igen), och bli en sund och välmående individ:-)

I morgon påbörjas ny tjänst inom samma företag. Spännade och inspirerande. Mest spånnande är hur den nya organisationen ska fungera, hur fördelningen mellan cheferna skall göras och hur två avdelningar som slås ihop skall fungera tillsammans. Nya utmaningar, vilket är positivt- Alttid något nytt-

Annars rullar livet på precis som vanligt, även om man i ett tyst nyårslöfte lovat sig själv att lämna trygghetszonen och gå ut och söka utmaningar. Ska man slippa att leva ensam i fortsättningen så måste man nog hitta på något nytt. Men vad? Allt känns så främmande.

Ensamheten känns allt tyngre och tyngre, medans en del av mig mår så j-vla bra av ensamheten. Nu kan jag leva precis som jag vill utan hänsyn till någon. Men gör jag det?

Just nu bygger jag upp mycket av tillvaron kring vännen R som botar min ensamhet och får mig att känna att detta är fullt tillräckligt för mig. Men en tjejkompis har man bara en kort stund. Tyvärr är det bara att konstatera.

Jag är iaf väldigt glad för min brors skull, att han lyckades vinna en fototävling. Första pris, en safariresa till Zimbawe tillsamammans med en av sveriges bästa naturfotografer. Vilket äventyr för honom och härligt att höra att det faktiskt folk som vinner första pris.

Hoppet lever! Även för mig?

Nytt År och gott får vi hoppas. Vädret har iaf bjudit på en bra start-

Och slutet var riktigt trevlig hemma hos syster P. Trångt, kaosartat och högljutt men mysigt. Jag älskar systrarnas sinne för bekymmerslös spontanitet. Har att lära mig. Barnens närvaro bidrog till att det blev ganska lungt på alkoholfronten, vilket gjorde att man har varit hyffsat pigg idag.

2008 kunde inte slutat mycket bättre i och med att prinsessan kom på besök. Juldopp i ett proppfullt äventyrsbad. Hon ger så mycket kärlek.

Hennes lilla mun går i ett och att sitta och mysa i soffan medans vi försöker lösa nya mysterier med LasseMaja är en högtidsstund bättre än julklappsutdelningen:-) Korta stunder som är värda hur mycket som helst. (Tack mamman att jag får en stund med din fantasktiska dotter då och då).

Julskinkan är slut, bocken har brunnit och julstjärnan slokar. Måste betyda att den här julen är över. En traditionell jul som firades med föräldrar, syskon och systerdöttrar. Mat, spel, snaps, klappar, kalle, mer spel och mer mat, godis, grogg och sömn i fåtöljen. Precis som det ska vara och alltid har varit.
Juldagskvällen gick brodern och jag som vanligt bort till kompisgäng som träffas en gång om året och sitter och ljuger om allt som hänt under året, allt medans alkoholhalten i blodet stadigt ökar.

I går tillbringades stora delar av dagen med R och hennes dotter. Promenad runt sjön och lite mellandags handel efter det. På kvällen var vi på mysig, stämningsfull konsert i stadens domkyrka. En stark upplevelse.

Därefter tog jag min trogna cykel och trampade i väg i halkan till kär gammal kompis för kort möte och hemska Raki. Cykelturen i skinande reflexväst hem på natten gick genom spöklikt öde stad.
Nu är det firandet av nytt år som står för dörren. Firandet blir i år som förra året hemma hos syster P. Min uppgift har blivit att bjuda på välkomstdrink med Italien tema. Så snart går Skodan mot bolaget. Blir nog något Martini aktigt.

Sen är det dags för nya löften som ska brytas. Det gamla vanliga med att gå ner i vikt och kanske försöka tänka på den stakars levern lite och ta det något lugnare med drickandet på helgerna. Varför inte något nytt löfte?

Något annorlunda, något galet.

I går efter att ha klarar av den sista arbetsdagen på en bra stund, begav jag mig med min lilla Skoda norrut med en kasse full med julklappar till lilla prinsessan. Pysseljulklapparna var det som uppskattades mest och genast började användas medan kaffe serverades av  mamma M. Den lilla julstunden med prinsessan är allt jag kan få men ändå värt så mycket.

Senare på kvällen kom R förbi på ett glas vin och trevlig pratstund, och jag fick julklapp och bröd.

Dagen har ägnats åt en kort runda innan rusningen i julskyltat stad för att inhandla sista klapparna. Därefter tur med R i det härliga vädret som dock inte påminner så mycket om att det är dan innan doppardagen.

Bror kom förbi och gjorde fruklöst försök att rädda gamla datorn, men den verkar färdig för pension. Får försäöka göra ett sista återupplivningsförsök innan helgen. Annars R.I.P

Sanrt bär det av till föräldrarhem där hela familjen samlas. Ännu har inte den där riktiga julstämningen viljat infinna sig, men det kommer väl kanske i morgon. Eller är jag vuxen nu, så att julen aldrig blir detsamma igen?

Julmat, julsnapps,  julöl, julgröt, Kalle Anka och Karl Bertil och inte minst Tomte med klappar, bör väll ge en viss känsla iaf.

Har lämnat jorbävningsdrabbat område i söder för trygga lilla småländska hemstaden. Trevlig helg med systerdotter i julkonsert, långpromenad, spelkväll och pepparkaksbak. var länge sedan jag kavlade deg och tryckte hjärtan. Systerdöttrarna är för goa.

Klapparna är inköpta och inslagna och i morgonkväll åker jultomten till prinsessan. Hoppas hon blir nöjd, trots att paketen inte innehåller någon Bratz eller kläder till Millemina. Jag blir iaf nöjd att bara få träffa henne en stund.

Har ännu inte träffat R på tu man hand efter den konstiga kvällen, och fredagens date på jobbet kändes lite konstigt. Tiden får väll utvisa vad som händer.

Trots att jag har semester i morgon så måste jag jobba. Trist men nödvändigt. Men jul det blir det ändå.