Arbetsveckan avslutades igår med en avkopplande stund i bastun och en god öl, vilken följdes av några fler då det var dags för uppladdning inför kommunfest. Trevligt umgänge och sen var man helt plötsligt världsrekordhållare? Galenskaparna genomförde nämligen Oh Sususana tillsammans med publik utrustade med varsit munspel. Inte vackert men rekorderligt.

Annars inte full koncentration under showen av någon underlig anledning.
Tidig hemgång av samma anledning.

Stora ögon, spetsade öron och nytt diskussionsämne vid fikarasten på måndag? Dunderkur mot bakfylla var lika verkninslös som den var upplöslig.

Men det är väll meningen att det ska kännas dagen efter.

Och nu är det helt plötslig dubbel saknad. Jag är nog född att sakna.

Saknad efter din värme och saknad av lilla storasyster F.

Kompisar kallar, men ska jag tya med ännu en sen kväll och besök på pub?

Märkligt att vakna varje morgon med en halvdålig Rednex låt sjungande i trött skalle. Har ofta en låt som fastnat som en kladdig jordgubbsyltklick, i huvudet när jag vaknar, och den senaste veckan har det varit denna ballad.

 Idag var det möte/utbildning på jobbet för ökad förståelse och respekt för arbetskompisar. Inte mycket nytt, inte särskilt inspirerande ledare, men en del små tänkvärda ord.

Efter jobbet kort promenad med ledsen kompis och tafatta försök att ge tröst. Vill hålla om. Krama hårt. Mycket motstridiga känslor.

Glädje över att få vara en liten del av ditt liv, och sorg över att se hur ledsen du är och jobbigt du har det. MMMM Marabou. Men en kyss från dig smakar bättre och innehåller inte lika många kalorier.

Afrika brodern är tillbaka till Skånestäppen och har mycket att berätta från spännaden resa. Bl.a om hur han höll på att drukna i ett tält efter skyfall, och bli efterlängtad föda till hungriga väntande hyenor. Äventyr långt från Smålandsskogar och hungriga älgar.
Och tankarna kommer ständigt tillbaka till dig.

Vad gör man inte för att få en sen godnattpuss av den vackra flickan. Slask, blåst och kyla. Till och med de blöta fötterna var värt den huttrande kyssen.

Och du hittade hit till slut, med en hel del hjälp.

Kanske har jag omedvetet viljat dela denna sida med dig?

Stickningarna i de frusna fingrarna tyder på att känslen är på väg tillbaka och att det blir lättare att träffa tangenterna. Men timrarna som reglerar lamporna i rummet släcks ner och låter natten och tröttheten smyga sig på mig. Det får bli ett kortare inlägg ikväll.

Sov gott kära vän.
En nattlig tanke även till min Afrika resande bror, mina kanariesolande föräldrar och min älskade Skånesyster med familj. Upptäckt att jag knappt nämnt dem i denna blogg tidigare. Tar dem för givet, vilket är farligt. Ta ingenting för givet.

Kastas fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan. Idag dök hon plötsligt upp. Ett besök som värmde betydligt mer än den strålande marssolen.

Jag vet spelets regler men inte vad nästa steg blir.

Annars är det trötta ben efter ett vasalopp, en halv fem mil och en halvlek premierleague fotboll. Tröttheten kan ju oxå bero på gårdagens utförsåkning och ett hårt innebandypass.

Det dröjde minst femton år innan fötterna tvångsinpackades i de trånga skidpjäxorna och jag lät min lekamen glida utför i pisterna igen. T , strulfröken och jag kunde inte ha valt en bättre dag för denna comeback.

Isaberg bjöd på solsken, fina pister och inte allt för långa dansktalande liftköer. Inga benbrott men ömmande ben och fötter. Ettvarmt bad och en god Bailys lindrade smärtorna.

Liggande i soffan och med en intetsägande melodifestival på Tv-n gnuggar jag mina trötta ögon och undrar om de senaste veckorna bara var en dröm. Troligtvis var det bara det. Kanske är det bäst som det verkar bli. Men ovissheten tär. Och mina läppar saknar. Mina ögon och mina händer saknar och det är tomt.

Tomt är det också efter prinsessan som inte vill komma på besök i morgon. Men jag förstår henne och får istället glädjas åt de gånger som hon vill titta förbi. Det får istället bli ett nytt vasalopp i soffan i morgon.

Rädslan finns att vänskapen försvann med kyssen.
Tunga tankar efter en annars så perfekt dag.

Allt blir bara allt mer förvirrande

När du inte finns i min närhet så känns valet så mycket lättare.

Har vi verkligen någon framtid?

Ska vi inte bryta nu, innan någon av oss blir sårad.

Innan vi hunnit förstöra allt vi byggt upp.

Men sen står du helt plötsligt utanför min dörr och ringer på dörrklockan och alla förnuftiga tankar flyger all världens väg.

När jag får känna dina mjuka läppar är inget självklart längre.

Varför dök du trots allt upp en kort stund i kväll, när du timmen innan meddelade att du var allt för splittrad och behövde vara själv denna afton.

Bara för att tala om att allt detta är galet, eller för att ge mig den lilla godnatt pussen jag bad om?
När du efter kort stund lämnade mig igen var jag inte ett dugg klokare.

Är vår vänskap för alltid förstörd?
Varför är det så otroligt svårt att bara vara vänner?

Men kanske i en annan tid i ett annat land, i Karibien?
Lilla F:s lillebror var iaf söt och arg i sitt första TV framträdande.

Tankesnurr ger tätare inlägg med obegriplig text.

Men vem har sagt att någon ska förstå det jag skriver?
Inget jag har påstått och inget jag förstått.
Lika lite som jag förstår dig.

Är du intresserad?

Uppenbarligen, men på vilket sätt och varför.

Förnuftet säger "lägg ner allt"

Medans den lilla svarta hornbeklädda varelsen på min vänstra axel säger "kör på så får vi se vad som händer"

Recept på frasiga våfflor måste finnas på nätet.

Men finns recept för denna absurda situation?

Ena stunden är vi förnuftiga och överens, óch sekunden efter smakar jag på dina mjuka läppar.

Långa roliga msn konversationer som blandas med kloka ord.

Ska Grodprinsen vänta på att få bestiga tronen, eller söka sig efter annan prinsessa?

Ett samtal med den ända sanna prinsessan skingrade alla tankar en stund.

Snart nytt besök?

Var vi här och nu ikväll?

Eller i en annan värld en annan verklighet.

Allt hade kanske varit så mycket enklare då?

Från att ha vandrat i den sanna verkligheten

föll vi djupt som i en dröm.

En underbart vacker dröm.

Men det blir nog aldrig mer än en dröm.

Kanske en annan dag i en annan verklighet.

Inget förnuft ingen logik.

Jag hoppas bara att jag inte blir utnyttjad i ditt annorlunda spel.

Men jag är väll ämnad till att vara nöjd med den lilla lycka som en kort stund kan dyka upp i mitt liv då och då.

Men kanske en annan dag i en annan verklighet.

Vi får väll se vart detta leder.

Idag lever  jag nu.