Sitter ensam en lördagskväll med en god whisky som enda sällskap.

Lilla huskatten var sällskapsjuk när jag satt på veranda och jag har förståelse för dem som skaffar husdjur som sällskap.

Jag är själv men inte ensam. Även om det känns så ikväll.

Har både familj och kompisar som jag skulle kunna kontakta.

Men ändå finns det en saknad.

Saknad efter en kärlek.

Trots att sanna vänner försöka intala mig att den finns även för mig så känns det inte så nu.

Och hur ska jag orka engagera mig för att hitta kärleken?

Kärleken ramlar inte bara på en, även om jag trodde det var så en gång.

När jag stegar i väg runt sjön strax innan den gråamulna sommarhimmelen släpper ifrån sig av sina ljumma vattendroppar, flyger tankarna otämjt iväg som vårystra kalvar och minnesvärda promenader blandas med hopplösa tankar om framtiden. Ett tillfälligt uppehåll i juliregnet och kanske en liten positiv tanke fladdrar förbi lika snabbt som hussvalan på jakt efter de sista insekterna. Hur länge ska jag behöva ta dessa 5454 steg runt sjön i ensamhet? Kommer det någonsin finnas någon som vill följa mig hela vägen runt? Någon som inte stiger av på halva vägen trött på mitt sällskap och som snabbt hittar en man som går i samma tempo som dem själva, Som tillfredställer alla deras behov och inte bara är snäll och en klippa. Vem vill promenera med en snäll klippa? Då kommer man ingenstans. Trots att den snälla klippan har börjat ta åtskilliga steg runt sjön står den ändå till slut ändå precis på samma plats, ensam och övergiven när nattmörkret sänker sig.

Vem vill vara med en ensam, tråkig klippa?

Och snart lämnar svalorna för främmande land och nya insekter.

Om det var någon som läste det jag skrev här kanske de kunde förklara för mig varför jag bryr mig så mycket.

En person som jag själv nån gång var på väg att bryta med de perioder då inget positivt gick att se.

Men jag var för feg och för rädd att såra och för rädd att bli ensam.

Jag bryr mig trots att jag känner att jag blivit sviken.

Antagligen är det så att jag fortfarande är så rädd att bli ensam, och kanske därför som jag bryr mig så mycket.

Men det kan inte bara var det. Ett kort möte och hela bröstet och hjärtat snörps ihop.

Patetisk är jag.

Varför kan jag inte bara försöka gå vidare, istället för att bry mig så in helvete mycket.

Ignorera.

Sluta bry mig.

Lätt att säga.

Varför hela tiden riva upp såret?

Glöm.

Det som aldrig fanns har aldrig varit.

Bry mig om de som bryr sig istället.

Det finns någon för mig, någonstans i en annan värld i en annan tid

som kanske bryr sig om mig lite mer.

Men jag måste sluta bry mig.

Några ord jag skrev för många år sedan känns aktuella igen.

En grå tapet som ingen ser

Som täcks av nytt och syns ej mer

Nått nytt som är modern och fräscht och ungt

Den finns där bakom, glöms snart bort

Den tid som var var allt för kort

Nu känns det mesta hopplöst, svart och tungt

En låda full av ensamhet

En låda tom, men de som vet

De säger att den snart fylls på nytt igen

Av motgång sägs att man blir stärkt

Av detta har jag inget märkt

Är svårt att se när man har mist en vän

Jag vet att inget blir som förr

Men genom varje helstängd dörr

Där finns en liten springa för ett ljus

Ett ljus som sveper bort all smärta

Och skänker hopp till lejonhjärta

Men nu så känner jag mig som en mus

Det är tungt att inte kunna gråta.

När bröstet nästan sprängs hade det varit skönt att kunna lätta på trycket.

Men det känns lite bättre nu.

Det kanske ordnar sig till slut.

Jag är trött.

Jobbigt när känslorna hela tiden hoppar mellan besvikelse, kärlek, hat, vänskap, sorg och hopp.
Men det känns lite bättre nu.

Det kanske ordnar sig till slut.

Kommer Kärleken aldrig till mig

Det känns ibland hopplöst och att kärleken inte är till för mig, att jag alltid bara kommer att vara en vän, en klippa.

Det känns.

Men det kanske ordnar sig till slut

Djupt svart hål som jag bara faller längre och längre ner i. Något som brister i bröstet. Det jag egentligen hela tiden vetat skulle hända har till slut skett, men jag hoppdes i det längsta att den jag trodde var den bästa vännen inte skulle utsätta mig för detta. Tomt, och inga tårar. Mest ilska just nu.

Bryta ihop och komma igen?

Har ju varit med om detta förr.

Sitter i skuggan av tennisbragd och fantastiska balklänningar och läser igenom ett år gamla inlägg på min blogg. Hänt en del men kanske inte så mycket.

Jo för en del. Som besökande kompis i helgen. Tråkigt.

Men roligt att träffas och ovanför tassar små söta fötter fram och skänker glädje. Nu ska vi fira.

Mor och snart vårt fosterland.

Heja Sverige. Ramsor som saknas när fotbolls VM snart sparkar igång. men med VM kommer sommaren och värmen.

MIdsommar, bad, jordgubbar, Stugbesök och myggor.

Rabarberpaj med pussar är också sommar.

Jag läser vidare innan jag bäddar ner mig.

En perfekt smakharmoni av chilichoklad och Mac Leods Lowland en grå senvinterkväll i en sliten skinnsoffa och tankar som far iväg både hit och dit, ger ändå ett ganska dystert intryck.

Ensamheten kan vara både skön och tung.

En trött själ och kropp behöver ensamhet, god musik och njutfull whisky.

Lågland till Högland.

Men ett tungt hjärta behöver sällskap och närhet.

I kväll ensamhet, i morgon kärlek och sällskap tillsammans med Änglar.

Vilka nu dessa gåtfulla änglar är? Systrarna sprider mystik och värme.

Mycket värme även från nyuppvärmda föräldrar som skall visiteras i morgon.

Lågland är nog att föredra.

F som inte vill kallas lilla är min men så sällan i min närhet.

Annan finns där varje dag, men inte ämnad för mig.

Inte nu, men kanske i en annan senvinterkväll i en annan soffa, eller kanske i en skön vårkväll vid en liten stuga vid en sjö, någonstans i en annan tid.

Gemensamt är Saknad.

Dags att ta på sig gummistövlarna och traska vidare genom det snöslaskiga landskapet och hitta nya vägar som kanske leder till nya spännande äventyr, eller tillbaks till återupptäckta länder.

Det är inte "Livets dryck" som ligger bakom dessa svamlande rader.

Det är Jag.

Inte mycket skrivet i sommar.

Jag återkommer.

Men I morgon hoppas vi på strålande sol vid en småländsk sjö, djupt i en småländsk skog, vid en småländskt röd stuga. En stilla stund på en guppande brygga. Ett sent bad i mörk sjö i solnedgång. Inte allt för mycket myggor och flugor. Somarkantareller.

Grill, rosé och vitt. Närhet. Kyssarna. Mycket tycka om.