En plötslig krampaktig kyla i bröstet som blixtsnabbt sprider sig upp till huvudet, till en hjärna, som vill krympa ihop och bara förtvina.

Med skakiga händer försöker jag återta kontrollen över kroppen och utföra de uppgifter jag är ålagd att göra.

Ett kompakt mörker där tunga vattendroppar faller från svindlande höjder mot den blöta marken där färglada löv som i höstkvällen bara är gråa virvlar runt i oktobervindar.

De torra, taggiga avlövade grenarna hos söderfasadens klängrosor slår oavbrutet i vinden mot den repiga rutan. Den kalla fuktiga luften letar sig in mellan springorna i fönstret och gör att stearinljusets låga nervöst fladdrar till.

När jag sitter ihopkrupen under filten i soffan och förundras över min kraftiga reaktion under dagen, tar hjärtats slag åter fart och dunkar hårt i discotakt.

Det har varit en ruggig höstdag och det kommer fler.

Det kommer många gråa råkalla vinterdagar.

Men det har också funnits strålande,ljumma höstdagar

och det kommer glimmrande,solstrålande,snövita vinterdagar

Och det kommer en vår.

Kanske även till mig.

Stearinljusetn har snart brunnit ut

Piratfilmen är slut

Och Kate Perry sjunger på sista versen

Last friday night

Last friday night var här full fart

Men i kväll är det stilla

En stilla kväll behövs och tankarna frihet

Mycket tankar virvlar runt behöver hitta sin plats och stilla.

Stilla sig och kanske hitta ett svar.

Men det kanske inte finns ett svar?

Måste engagera mig men har ingen ork.

För bland vänner finns inte det jag söker och behöver.

Vännerna behöver jag.

Vänner behöver jag så jättemycket.

Men även någonting mer.

Men det kanske inte finns? För mig.

Det svarta finns där.

Men det blir kanske inte mörkare som hösten?

Mycket känns bättre.

Som en vänskap, trots att allting är förstört och aldrig blir som förr

En viruell puss skänker glädje.

Väcker frågor.

Men det jag söker finns ju inte hos vänner.

Det kanske inte finns ett svar?

En sommar som vi trott somnat in för länge sedan har tittat förbi, bättre sent än aldrig och värmer både kropp och själ.

Fyra små söta fyrbenta krabater som gärna klättrar och klänger på en, skänker också värme, liksom deras mormor som dock föredrar en lugn stund i knät medans jag njuter sensommarvärme på verandan.

Ett kort sms från kär vän i morgonstund skänker också värme liksom en kram av systerdotter.

Ett barn på väg. Nästan lite "morfars" känslor, värmer och glädjer.

Kärlek från vänner ger värme när kvällen blir mörkare och mörkare.
Även ett kort leende från gammal kärlek kan fortfarande värma.

Jag är glad att jag så smått kan böja känna värme igen efter en kall sommar.

Det är höst både i mitt bröst och den vildvuxna trädgården, och jag vet att kylan kommer igen.

Men just nu njuter jag av värmen.

Från brittsommaren, kattungar, vänner och en whisky alligator.

Allt medan ett orangefärgat lönnlöv sakta dinglar ner från en molnfri himmel ner på den blöta asfalten.

Man känner sig stark

Man tror allt är över

Man är glad

och skrattar en stund

Solen skinner

och havets vågor rullar

Man har fortfarande en tro på sommaren.

Men verkligheten kommer ifatt

det blir alltid vardag igen

och hösten.

Hösten finns där.

Mörkare, regnigare, blåsigare, brandgulare

Mörkast, regnigast, blåsigast, brandgulast

Också i bröstet, i magen, i huvudet

Man kommer inte ifrån den.

Men det kommer en vår

Ljusare, varmare, grönare

Det kommer en sommar

Ljusast, varmast, grönast

Men till dess...

om inte helgen bjuder på sensommar

med lite ljus, värme och skratt.

i bröster, i magen, i huvudet

I HJÄRTAT.

I det utkramade Hösthjärtat

Ingen födelsepresent i år, men jag tror du läser dessa ord som jag vill ge dig.

Så full av godhet, kärlek, värme, glädje och sorg

min vän.

Du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta.

Och när åskan dånar in från havet,

och blixtrarna lyser upp morgonhimmlen

är det med dig jag badar i tårar

med saltstänk.

Idag har jag haft en fin stund med mitt spöke. Ett spöke som från första stund som det dök upp i mitt liv har berört mig och sällan lämnat mina tankar. Ett spöke som man aldrig vet var man han har. Ett spöke som aldrig har velat lämna mina känslor i fred och som jag inte vet hur jag ska förhålla mig till. Spöket är en vän. Men är det något mer? Spöket kan vara kyligt som vinternatten eller varm som en sommarkväll. Men det berör alltid men man rör inte. En kram en en gång, en annan en kyss.  Ett spöke fångar man aldrig. Spöket vet man aldrig var man har, men det finns där alltid. Men finns jag i hjärta som inte slår som det ska? I ett fanns jag i ett annat vet jag inte. Och visst har spöken ett hjärta. Och fanns jag inte alls där skulle nog spöket sluta spöka. Jag vill nog inte att det ska sluta spöka och i dag värmde spöket mitt hjärta.

Gjorde ett jobbigt val idag, men jag tror jag gjorde rätt. Ha haft en riktigt bra kväll i min lilla ensamhet. En ensamhet med telefonsamtal, sms, facebook och msn. Spotify på hög volym, ett glas rött.

Skålar genom nätet med vän och bryter en bit choklad.

Skänker en tacksamhetstanke till alla ni som finns någonstans. Till alla er andra som inte duger och försöker hålla huvudet över vattenytan, förtvivlat kippande efter luft och lite kärlek.

En dag med solsken och lite glädje som blixtsnabbt, av ett litet ord, en känsla, en blick blir en dag under ytan. i mörkret.

Ikväll känns det bra för mig, men andra vänner är längst ner i bergodalbanan. De duger inte heller. Jag duger inte. Men ikväll kan jag ändå vara glad.

Ändå gnager råttan oförtrutet långt där inne i hjärtat. Det är tungt när man inte duger. Det dyker alltid upp en annan som duger. Men det är inte jag.

Jag kanske dugde ett tag, men nu har jag inte dugt på ett tag.

Vilket fult ord. DUGA, DUGDE, DUGT.

Inte säkert jag vill duga.

Jag vill hellre vara AMORÖS, det låter väl vackrare.

Men det är inte frågan om vad jag vill.

Just nu duger jag inte.

Men jag har haft en bra kväll ändå, med Coldplay, Jumper, Kite, och Kent mfl.

På lördag ska jag ut till en loge långt ute i mörkaste skogen.

Där tror jag till och med att jag duger.

Samtal, tankar, samtal och ännu mer tankar.

vänner, fest, vänner och vännen.

Förnuft, svartsjuka, självklarheter, dumheter

och jag har blivit en bitternöt

Jag måste släppa bitternöten för att gå vidare

Ingen tycker om en bitter människa

Ska göra ett nytt försök att bli gladare människa

Alla tycker bättre om en gladare människa

Skratta och le även om hjärtat gråter

med mycket skratt kan man klura hjärtat att glömma

En glad människa får glada vänner.  

När vardagen helt plötsligt ska ta plats i livet igen

ska jag försöka glömma och istället bli en gladare människa.

Jag vill så gärna tro att jag är det.

En gladare människa och ingen bitternöt.

Det blir kanske lättare att glömma och förlåta om man ler.  

klarar jag att le trots att det känns tungt är jag en bit på väg