Magbubblet vill inte ge med sig och jag börjar nu ta till drastiska metoder för kunna komma tillbaka till vardagslivet och bli människa igen. En lagom stor whisky (Goa Bowmore) får tjänstgöra som meducin ikväll. Fil, bakteriedrinkar, cola, vitt bröd och te har ju inte hjälpt. Antingen går det väll helt åt skogen, eller så vaknar jag pigg och glad i morgon:-)

Det finns små ljusglimtar i mörkret iaf och gårdagen korta samtal med pigga F och med hennes gammelmorfar piggade upp. Men framför allt är det korta sjukbesöken av vännen. Korta mysiga stunder.

Lätt yrsel, frossa och lite illamående är statusen på denna lite ynkliga bloggaren ikväll. Har väll antagligen ätit något olämligt, och inte ens min järnmage klarar av vad som helst. Får iaf hoppas att det går över tills i morgon då nödvändig (fast antagligen dötrist) heldagars kurs ska genomföras.

Den tidigare nämnda profilanalysen visade, har jag för mig, att jag var en sådan person som ordnade fester för att få omgivningen att trivas. Och nu är det dags igen. Blev plötsligt utsedd att anordna invigningsfetsen i maj av våra nya lokaler. Och på fredag är det whiskyprovning här hemma, med matlagning och umgänge med goa vänner. Fick mina nya whiskyprovarglas som jag beställt från Skottland idag. Ser fram emot en trevlig och god kväll. Om jag nu blir frisk till dess?

Ett samtal från mamman idag fick den redan starka längtan till F att bli ännu större. Hoppas verkligen att det snart blir tillfälle att träffa henne. Får iaf ringa henne i morgon kväll. Men inte under Bullibumpa, då det är svårt att få den odelade uppmärksamheten av henne:-)

I kväll inget tillälle till närheten, och det kanske är bäst så att jag inte smittar. Men lite omhändertagande hade inte vara dumt.

Lite rädd att kärleken lurar likt en hungrig ekorre bakom hörnet, vilket kommer att komplcerade det hela. Dagsläget är ganska bekvämt, även om jag önskar betydligt mer tid i armarna och i sällskapet.
I går kväll en riktigt mysig stund i soffan med dvd film som inte riktigt nådde upp till de höjder som boken gör. Nu ynkar jag vidare ensam i min slitna skinnsoffa

Visste inte att jag var grön med inslag av gult, men en profilanalys visade i dag att av alla regnbågens färger så är jag precis de färgerna. Men jag är också grön på gränsen till blått. En hjälpare och en samordnare. Ett helt häfte som beskriver precis vilka egenskaper jag har och hur jag skall behandlas av andra delades ut. I all absurdititet så var det en riktigt intressant förmiddag och analysen träffade nog ganska bra.

En promenad i underbart vårväder rumt sjön med Vännen. En runda som vi gått så många gånger förut. Men idag. Lite mysigare, hemlighetsfullare, långsammare och njutfullt.

I kväll en kväll i ensamhet. Jag trivs med det ibland. Men ikväll är det lite ensammare. Trots att jag nu äntligen vet vem jag är.

Jag "värderar människor högre än saker", "Har förmåga att upprätthålla personliga relationer" och jag " påverkar de flesta genom min värme". Men undvik att "vara högljudd eller provocerande" när du kommunicerar med mig. Grönt är skönt. Liksom läpparna.

Är nuet nu över, för en stund eller för alltid? Jag avvaktar väntar och låter tiden ha sin gång. Kanske finns den en framtid för mig och för oss.

Men först måste man landa och ta mark. Inte sväva runt och bara låta allt rulla på som vi nog gjort båda två. Det finns en verklighet någonstans. Jag hoppas i alla fall. Svammel svammel och massa nonsens.

Men en saknad finns, Det känner jag. Här och nu.
Kärlek? Jag vet inte.

Men mycket "tycka om" i alla fall.

En kyss, en vinterdag när solen tittar fram en kort stund, speglar sig i isen och ger en gnutta värme, finns för alltid kvar, vad som än händer.

En sann och odiskutabel kärlek och längtan finns för lilla F.

En musik sommar med både U2 och Simple Minds är att vänta. Simple Minds i lilla småländska småstaden är häftigt och en första livekonsert med irländarna smäller högt. Något att se fram emot. Får hoppas att det blir som man tänkt sig. Det blev inte den här dagen. Men jag klagar inte.

Det blev det nog inte heller för stackars Lehtonen. vi får väll se om det blir besök i smålands jerusalems hockeytempel nu eller om jag får nöja mig med Lakerdome. Nu laddas det inför festival,  och eftersom det inte alltid blir som man tänkt sig kan det kanske bli en Uggla som flaxar hem med en sångfågel i näbben i kväll? Tanken är att kvällen efter alla återbud, ska bli en hemmakväll i soffan. Men eftersom... så vet man aldrig. hade ju iofs varit roligt att träffa M och N. En dag att minnas. Sockersöt mint Bailyes smakar gott på tungan.

Man behöver inte söka upp snurredutterna eller ha en knöl på hörselnerven, för att känna känslan. Läpparna eller struliga förhållande kan blanda gungor och karuseller med äpple och päron, och få tillvaron att hamna upp och ner. I väntan på att gruset under skosulorna skall sopas bort och visa vilken väg som är den rätta, kryper vi ner i bädden, dra täcket över huvudet och låtsas som ingenting. Att paradisets murar håller allt ont utanför och att våren har kommit. Kommer den sopade vägen att löpa åt varsit håll, parallellt, krokigt eller rakt? Finns det ingen vägvisare? jag stannar och väntar. Här och nu.

Det tjatas ofta om att man ska leva här och nu, och det tycker jag faktiskt att jag gör nu. Jag njuter av varje stund jag blir omhållen och omtyckt. Inte tänka på morgondagen eller vart hän det leder.

Jag är frisk (förutom lite ryggont) och mina nära och kära verkar alla må bra. Trivs hyffsat bra på jobbet och ekonomin går ihop sig.

Så nu är det bara att njuta ett tag. Låta dagarna gå och inte bry sig om vad morgondagen har att bjuda på.

Bara längta lite.

Efter nytt möte med mjuka läppar och efter en stund med F.

Återigen med värkande ryggslut så bäddar jag ikväll ner mig tidigt med en god bok. Och jag tänker på den korta stunden av lycka som bjöds på under ett ögonblink denna söndagseftermiddag. Underbart är kort. Det blev ett kort kanske inte så underbart men trevligt besök på puben igår kväll vilket bidrar till att gäspandet är intensivt ikväll. En lathelg tar slut och nya äventyr väntar.